Omgivningen
Det är nära till skogen för promenader, bär och svamp.
Närmaste grannar är några lantgårdar. Hos närmaste granne finns får och höns.
Skogsbilvägar
Sveriges skogar är omfattande. Om ni vandrar norrut från Brunkulla kan ni gå en hel dag utan att träffa på några byar. Ni kanske ser några stugor vid sjöarna men inga permanenta bostäder. Ni kommer emellertid att finna många smala grusvägar. Det är skogsbilvägar som byggts för att möta de behov som det moderna, mekaniserade skogsbruket kräver. Ofta leder de ingenstans utan slutar i en vändplan. De används för skogsmaskiner och för att transportera råvaran till sågverk, massafabriker och pappersbruk. Det kan gå år mellan varje gång de används för detta ändamål och vägarna har dessemellan liten eller ingen trafik. De är utmärka för promenader, ridning, cykling – ja, ni kan till och med köra bil där. Men vänta er inte att finna dem på er GPS.
Andra vägen på vänster hand från Brunkulla (omkring 150 meter österut) är en skogsbilväg. Promenera den uppåt och ni finner ganska snart att den delar sig i ytterligare en väg.
Skogsbilvägar är privata och ägarna kan stänga dem med bommar för all trafik utom gående. Ni använder dem på egen risk. Ställen där två bilar kan mötas har en vägskylt med ett stort M.
Pilgrimsled
Den 29 juli 1030 stupade Olav Haraldsson, tidigare kung av Norge, i ett försök att återta sin kungakrona. Under skedde vid graven och han blev helgonförklarad. Snart började pilgrimer från norra Europa söka sig till graven i Trondheim. Från Finland och Norrlands ostkust gick en pilgrimsväg längs Indalsälven över Ragunda och Stugun vidare mot fjällpassen vid Storlien.
Det var en enkel stig där man färdades till fots eller till häst. När Gustav Vasa införde reformationen i Sverige förbjöd han också pilgrimsfärder. Men stigen användes naturligtvis även i fortsättningen av alla som hade något ärende i området. År 1713 röjdes den upp mellan Stadsberget och Sundsjö och försågs då troligen med stolpar för hel-, halv- och fjärdedels mil, detta för att minimera diskussioner om väglängd mellan vägfarande och hästhållare. Strax väster om torpet Brännan finns ett stort stenröse som troligen varit underlag för en helmilastolpe. Vid Stuguns hembygdsgård står en kopia av en stolpe som återfunnits vid leden. På traktens mål kallas den ”fjärdingskabbe” (fjärding = fjärdedel och kabbe = stolpe).
Leden är nu uppmärkt på flera sätt, bland annat med smala pålar av lärk som står en liten bit från leden eftersom den vintertid används som skoterled. På platser med anslutning till bilväg bär pålarna märket för pilgrimsväg. På kartan är sådana platser utmärkta med röd ring. (Robert Fresk om Att vandra efter Pilgrimsleden)
Nuförtiden kan vandringar på pilgrimsleder göras av många anledningar. T. ex. när man registrerar sig som pilgrim på vägen mot Santiago de Compostela i Spanien markerar man om motivet för vallfärden är religiöst, kulturellt eller idrottsligt. När man kommit fram kan man få ett pilgrimsbevis om man av religiösa skäl gått eller ridit 100 km eller cyklat i 200 km.
Strånäset
En gård i byn är byggnadsminne.
Gården Strånäsets byggnader är uppförda mellan åren 1880-96. Sågverksindustrins uppsving i slutet av 1800-talet medförde ett ökat välstånd för östra Jämtland. Många byggnader gavs ett påkostat utförande med en rik träarkitektur, som möjliggjordes genom den nya sågtekniken. Huvudbyggnaden på Strånäset domineras av två stora två och en halv vånings glasverandor med överflödande lövsågeridekorationer. Inom byggnadsminnet ligger också bl.a. ett åttkantigt hönshus i "lusthusstil" (Från Länsstyrelsens hemsida).
På sommaren är ibland stora huset öppet som kafé.
Brunkulla
Brunkulla (Nigritella Nigra) är en sällsynt orkidé och Jämtlands landskapsblomma.
|
Får hos närmaste grannen
Skogsbilväg
Lingon och blåbär
Byggnadsminne Strånäsets huvudbyggnad
Brunkulla orkidé
|
